Känner mig ond

Alltså. Kanske är det så att jag har för mycket tid över nu när jag har hästen på bete och spenderar dagarna hemma med lilla H.

Är det taskigt när jag misstänker att någon fuskar (hästsport) att jag för det första talar om det för den personen och ber personen yttra sig och förklara sig. När jag inget svar får, tar jag det vidare till en tredje part som får granska. Att det kan innebär avstängning och böter för denna person. Är det elakt? Eller gör jag rätt? Jag lever lite efter devisen rätt ska vara rätt, men samvetet säger ändå att det inte är helt juste. Personen ifråga har dock fått en chans men inte tagit den.

Ja bollen är i alla fall i rullning nu. Men rätt ska väl ändå vara rätt?

En ny fas i livet

Så kommer jag mig äntligen för att skriva lite. Tänk att livet kan förändras så fort.

Nu finns hon hos oss, vår älskade lilla Haley. En liten, skrämmande söt och en tös som sprider så mycket kärlek. Snäll och alldeles, alldeles underbar.

Häromdagen blev hon sex veckor. Dessa veckor har fortlöpt förvånansvärt smärtfritt, vi tar var dag som den kommer och hon har sedan vi kom hem från förlossningen sovit varje natt mellan ca 23.30-05. Ätit, somnat om och sovit till runt nio. Ännu bättre hade det givetvis varit om hon sovit i sin egen säng, men det vore ju för bra för att vara sant! Näe tösen har bestämt sig för att hon ska somna vid mammas bröst och sedan sova där, mage mot mage och med mammas bröst som huvudkudde. Tack och lov att jag alltid i vanliga fall sover på sidan så det påverkar inte mig att jag får lov att göra det nu.

Att samsova var ett big no no för mig innan hon kom till världen. Hur skulle jag kunna sova, tänk om jag kvävde henne, la mig på henne, risk för plötsligt spädbarnsdöd och så vidare. De första nätterna var en pina och jag sov inte bra. Hon var ju så liten! Dock hittade vi ett sovsätt som passade oss båda. Så istället för att hon ska gnälla sig genom natten och varken jag eller Niclas fick sova, sover vi nu alla tre. Jag har dock smått panik över detta och skulle aldrig någonsin kunna förlåta mig om något skulle hända. Nu är hon lite större och det känns lite bättre men ändå.

En annan sak som jag fått kapitulera inför är det faktum att hon vägrar sova på rygg. Hon är mycket missnöjd och rullar själv över på sidan. Så då får hon sova på sidan. Lägger bara handdukar och dylikt som stopp för att kunna rulla över på magen.

Amma är speciellt. Jag hade inte förväntat mig att känna mig såhär låst. Jag är redan rätt less på att stirra in i vardagsrumsväggen. Har sett en hel del serier, men eftersom det var sådant jag har gjort i princip all vaken tid sedan jul är jag rätt less på det också. Jag blir avundsjuk på min man som bara kan dra iväg utan bekymmer i världen. Ibland kan jag bli lite bitter och tänka att jag skiter i att amma och ger ersättning istället bara för att vi ska kunna dela. Men min amning fungerar så otroligt smärtfritt nu. Gott om mjölk, det gör inte ont, hon går upp ordentligt i vikt. Var ska jag ge upp det bara för att jag vill kunna vara fri någon gång? Känns otroligt mycket bökigare med ersättning. Tänker att amningsfrekvensen kommer kanske att minska med tiden och att uppehållen blir lite längre. Måste bara ha lite tålamod (bra träning för mig som inte har något tålamod).

Problemet är bara att jag längtar något så oerhört till stallet; ridning, körning. Det gör nästan ont i mig. Jag har inte känt mig särskilt pepp på stallet under graviditeten, särskilt på slutet. Men nu, när jag känner mig starkare och piggare än någonsin är suget enormt. Träna för tränare, städa upp och ordna i stallet. Tvätta hästen. Ja egentligen vad som helst som har med hästen att göra. I sommar får jag nog finna mig i att det inte blir av, men det enda jag vill just nu är att få komma mig upp på hästryggen igen.

Apropå min hälsa. Tänk att det kan gå från eländigt till mycket bra på en väldigt kort tid. Dagen efter förlossningen vaknade jag och kände mig HUNGRIG! Det var en ovan känsla, men oj så efterlängtad. Inget illamående sedan Haley kommit ut. Det är en sådan lättnad att det går inte beskriva. Jag känner mig pigg och stark och framförallt är jag sugen på att arbeta och röra på mig fysiskt. Att jag har tappat tio kilo under graviditeten känns också bara som en bonus faktiskt.

Nu är det sommar, och vi har mycket att se fram emot. Hästen ska förhoppningsvis på utbildning, hundutställningar och framförallt att få följa Haleys utveckling. Livet leker!

Vi har egentligen bestämt att minimera antalet bilder på henne i offentliga sammanhang (sociala medier) men jag tänker att så här i första inlägget måste jag bjuda på några. Tyvärr så har min mobilkamera totalt lagt av och därmed är bilderna kvalitetsmässigt en katastrof (även min systemkamera har lite fuffens för sig). Ska införskaffa en ny telefon så snart som möjligt, vill inte bara ha skitbilder på henne!

Midsommarfin!

Styrketräning på hög nivå!

Såhär ser det ut på morgonen när hon ska vakna, tror hon brås på mamma!

Sova på mammas bröst är det bästa som finns tycker H.

Sprillans färsk, knappt ett dygn gammal.

Livsnjutare redan från start!

Säga vad man vill, men han är nog en arbetshäst.

Har fått tag i en begagnad loksele. Den kräver en hel del renovering, mer än vad säljaren uppgav. Dock tror jag att det kan vara värt det då jag fick känslan av att den satt rätt hyfsat. Lokorna i alla fall. Bågdäckeln var också den bra. Så summan var att jag får byta ut det mesta lädret, stoppa om och laga bossorna. Lite nya spännen och så behövs då det mesta var rostigt och nött. Får kanske önska mig renoveringen i 30-års present?

I vilket fall kan man inte säga annat än att Harsk passar ypperligt i arbetssele (han är rätt snygg i bröstsele också för den delen http://www.selar.se/sv/selar/enbetsselar/normandy-brostsele.html), och han tycker det är roligt att dra. Längtar - LÄNGTAR - till jag kan arbeta honom ordentligt. I går så red Elina lektion för Matilda och då var det tydligen galopp på schemat. Det går verkligen framåt nu, det glädjer mig oerhört.

Han har blivit så snygg min häst. Lite muskler så kommer han bli en riktig goding. Jag är så glad över honom!

Arg

Idag är jag arg. Jag vet inte riktigt varför. Tror dock att det finns en hel del frustration inbäddat i det hela. Jag är horribelt less på att känns mig klumpig och tung, ha svårt att sova och att inte kunna göra det jag vill. Kanske framförallt det sistnämnda.

Jag vill rida, köra, motionera och ta hand om min häst. Otroligt otillfredställande att inte kunna göra det, och nu har det gått nästan ett halvår. Varje gång jag är i stallet blir jag lite bitter.

På hemmafronten finns det massor jag vill göra och skulle behöva göra. Hundarna blir lidande, det är bara en hiskelig tur att de är otroligt snälla och inte kräver mer än jag kan ge. Det är bara mitt samvete som får mig att må dåligt.

Det värsta av allt är att jag känner mig arg på det barn jag bär, som gör mig helt inkompetent eller vad jag ska kalla det. Barnet som hämmar mig. En helt irrationell känsla jag vet, men den smyger sig  på mig med jämna mellanrum. Det känns dessutom fult att säga så, att jag inte får tänka den tanken. När man är gravid ska man vara glad för det. Jag är glad för det, verkligen, men nu får det faktiskt vara nog. Dags att bebis kommer ut så jag kanske kan återfå någon kontroll över min kropp, min ork, min lust.

Födelsedag x2?

Jaha, om inte bebis bestämmer sig för att komma ut på egen hand så lutar det nu åt att hen och fadern kommer att få dela födelsedag den 20 maj genom igångsättning. Jag hoppas inte att det blir så, att jag nu har skrämt hen så det blir någon gång under denna vecka...

Hoppstjärna in progress (bildbomb)

I dag hade vi verkligen skitroligt jag, Matilda och Harsken. I gårkväll var jag och tittade på markarbeteslektion i grannstallet. Där var det bara en massa halv- och fullblod som struttade runt och gick lite bärsärk för lite bommar. Kände att mitt trygga, helylle kallblod kan väl inte vara sämre än de?

Sagt och gjort - i dag slängde jag upp Matilda och tog fram lite provisoriska hinder. Vi började med att skritta över lite bommar. Sedan ökade vi stegvis höjden och till slut var höjden hela 42 cm! Oj vad vi var nöjda med Harsken, och han var nöjd med sig själv. Det som är så härligt med denna kille är ju att han kan riva ner bommar, tunnor, dunkar och han kunde inte bry sig mindre. Tror det skulle kunna rasa ett hus bakom rumpan på honom och han skulle knappt lägga ett öra bakåt. Mats körde grävskopan strax utanför ridbanan i början av passet, och Harsk var mer intresserad om matte hade godis i någon ficka. Min stjärna - så cool, så lugn.

Basic, lite för enkelt kanske? 

 Lite mer spänning

Han fick börja lite lätt med att hoppa ett kryss

En "oxer"!

Slutligen det skyhöga (42 cm) "räcket"!

Så nöjda efter ett ridpass har vi nog aldrig varit.  

Sötnöten - stor, snäll och alldeles underbar (just nu)!

Nästa steg måste ju bli en trippelbarr, en mur och kanske en vattengrav?

Byråkrati

Jag har nu under några år varit tvungen att ta del av det byråkratiska Sverige. A-kassa, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan. Jag är inte helt imponerad, framförallt inte av den ersättning jag får ut. Inte heller av att försöka lotsa sig runt alla regler och blanketter som ska lämnas in. Handläggningstider på flera veckor.

Näe jag kan ganska enkelt konstatera att man i dagens Sverige aldrig ska bli sjuk samt arbeta heltid. Då flyter livet smärtfritt och utan större orosmoln.